(March 29, 1848, Montmartre - February 5, 1920, Chartres) was a French painter. Portrait of Adrien Lavieille in 1879, by his wife, Marie Adrien Lavieille. Oil on canvas (private collection).Son of the landscape painter Eugene Lavieille, and nephew of the wood engraver Jacques Adrien Lavieille, he was a painter of the country : near Paris, in Brittany, near Cancale and on the riverside of the Vilaine in the south of Rennes, in Touraine, at Saint-Jean-de-Monts in Vendee, where he was invited by a friend, the painter and engraver Auguste Lepere, around Vendôme where he sojourned in the home of his daughter, Andree Lavieille, so a painter, and of his son-in-law, the man of letters, Paul Tuffrau. He also painted in Montmartre, where he lived during his youthful days, and, as his father, at Moret-sur-Loing, near Fontainebleau. Parallelly to his painter's activities, Adrien Lavieille executed, during his life, for money's reasons, works of restoration and decoration : basilica Saint-Martin in Tours (where he worked with the painter Pierre Fritel), Palais de Justice of Rennes, Château de Vaux-le-Vicomte, Hôtel de Lauzun, quai d'Anjou in Paris. In 1878, he married the painter Marie Petit.  Related Paintings of Adrien Lavieille :. | Details of the cupola with the apostles Philip and Thaddeus,James the Less and Thomas,Andrew and Jomes the Great | la bataille de chacabuco | Portrait of Karl Wilhelm von Toll | rapphons med prastkragar | Jean Louis Rodolphe Agassiz |
Related Artists:
Rinaldo Mantovano
Rinaldo Mantovano ( fl Mantua, c . 1527-39). Italian painter. According to Vasari, he was the best pupil of Giulio Romano.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Bernardino india
Italian Emilian painter , 1528-1590 was a painter of the late Renaissance, born and mainly active in Verona. He is said to have trained with Domenico Riccio. He collaborated with Michele Sanmicheli in the Canossa palace and Pellegrini chapel in San Bernardino of Verona. He collaborated with Felipe Brusasorci, Domenico's son in frescoes at Palazzo Fiorio Della Seta. He decorated Palladian villas such as Villa Pojana, Villa Foscari (also known as La Malcontenta) where Giovanni Battista Zelotti also worked, and the Palazzo Thiene in Vicenza. Orlando Flacco completed his most extensive work for the Sala Maggior di Consiglio in Verona.